Mariachis blogg om barnlöshet

Den 16 maj 2007 befann jag mig på ungefär exakt samma ställe som idag. Jag hade ett misslyckat frysförsök och jag skulle kasta hormonpillrena och köra a naturelle. För ett år sedan visste jag bättre än året innan då jag fått remissen till ivf-kliniken. Om jag tyckte jag var lite mindre naiv förra året, hur känner man sig då i år? Så här två år efter remissen till kliniken är jag fortfarande ytterst barnlös. Vi har två år av hormonbehandlingar, 1½ år i kö till utredning och ungefär 2 år av egna försök. Tänk om jag för snart 6 år sedan visste det jag vet idag? Hur skulle mitt liv ha sett ut då? Tänk att det tagit ungefär 6 år för att ställa oss i adoptionskö. Tänk att den kön kan ta upp till 4 år! Då har det tagit 10 år för att få mitt första barn. Om fyra år är jag 37 år. Att tänka på syskon till mitt barn är inte aktuellt. Tänk att börja från noll igen?

Nej, jag ska inte sörja det jag saknar. Jag ska glädjas åt det jag har. Lätt att säga, men svårt att leva upp till alla gånger. Men jag ska försöka.

(X) Jag har stenhård koll på min menstruationscykel
() Jag kollar alltid toapappret efter att ha torkat mig
(X) Jag går omkring och “känner min mage”
(X) Jag använder äl-stickor
(X) Jag är registrerad på åtminstone en familjewebbplats
(X) Jag bloggar om barnlöshet
(X) Jag kan en massa underlig barnlöshetsvokabulär
() Jag och mitt förhållande är / har varit i kris på grund av avsaknad av barn
() Jag och barnlösheten går / har gått i terapi
() Jag har ändrat på vin- och spritvanor för att bli gravid
(X) Jag har slutat använda nikotinpreparat för att bli gravid
(X) Jag genomgår / har genomgått tekniska försök för att försöka bli gravid
(X) Jag undviker min släkt och vänner på grund av barnlöshet
(X) Jag ser bara gravida magar
(X) Jag blir inte längre glad över bekantas gravidnyheter
(X) Jag anser inte att hemmaförsök i tre månader utan resultat stavas barnlöshet
(X) Jag tycker att “fel människor” blir föräldrar
(X) Jag blir ledsen på kvinnor som klagar på hur tungt det är att vara gravid
(X) Jag drömmer om att få vara gravid-illamående
(X) Jag står i adoptionskö
() Jag har funderat på möjligheten att stjäla ett barn
(X) Jag har satt ut åtminstone 50.000 kronor på att bli gravid
(X) Jag har varit skengravid
(X) Jag tolkar alla avvikelser i min fysik som graviditetssymptom
(X) Jag drömmer om barnlöshet på nätterna
(X) Jag har gått upp i vikt under min tid som barnlös
(X) Jag är expert på att injicera
(X) Jag har tolkat baksmälla som en möjlig graviditet
(X) Jag gör sorgliga gör-det-själv-barnlöshetstest på min blogg
(X) Jag känner oerhörd värme och kärlek för och systerskap med för mig helt obekanta människor

1-10 kryss - du är ofrivlligt barnlös
11-20 kryss - du är ofrivilligt barnlös
21-30 kryss - du är ofrivilligt barnlös

25/30.

Totalt ofrivilligt barnlös. Yup. Tack Eluide för listan!

Nu finns det hopp att det faktiskt kommer att bo ett litet barn i sovrummet bredvid vårt. Drömmen om ett eget barn är ingen dröm längre. Den sanningen känns så skön. Snart är vi en familj. Eller snart och snart. Allt är ju relativt. Adoptionsköerna är långa. Och väntan är tung. Men jag ska klara det här.

Undra om jag får en liten tjej eller en liten kille föresten……?

PS! Tack för alla tips till “fördelar att vara ogravid”

• Jag kan dricka några glas vin ikväll
• Jag kan hoppa och studsa som en galning
• Jag kan bära tunga saker och hjälpa till med renovering
• Jag kan dricka hur mycket kaffe jag vill
• Uhmmmm. Sa jag vin?

Med risk för att ovanstående inlägg låter som att jag har lättare alkoholproblem publicerar jag ändå min lilla lista. Vet du någon mer fördel med att vara helt befriad från att vara gravid?

Tillägg från kära medsystrar:

• Man slipper att må illa och spy
• Man slipper känna sig uppblåst och fet
• Man slipper köpa nya kläder för att de gamla inte passar längre
• Man kan äta mögelost (mums!!)
• Man slipper gå upp och kissa flera gånger varje natt
• Man slipper kvisslig och konstig hy
• Man slipper oroa sig för missfall
• För att inte tala om vinet och osten i sällskap!! Mustigt rött och riktigt opastöriserad grön.
• Inte ha kväljningar i bilen så att man kör rätt i en vattenpöl och stänker ner granntanten…(Tack för den Anna!)

Och om man går lite längre…….(Tack Matilda)

• Se en hel film från början till slut utan avbrott (och dricka vin till)
• Kunna koncentrera sig på en sak i taget under mer än en kvart
• Sova en hel natt
• Lägga pengarna på vin och ost istället för på blöjor och barnkläder (fast det är klart att IVF:erna äter upp några flaskor också!)
• Man kankäka lufttorkat så risken finns alltid för diverse amöbor och bacillusker.
• Ha på sig en tunn sexig tröja utan att få antingen blöta fläckar på tröjan eller ha två väldigt osexiga amningsinlägg som skiner igenom
• Kunna föra en konversation och göra sig förstådd (utan att tex byta ut “kan du torka av vardagsrumsbordet” mot “kan du torka av badrumsgolvet”, eller stanna mitt i en mening med ööööö på läpparna för att man glömt bort vart man var på väg)

Vara med i skaran som fått vara gravida, fått föda. Fått äran att ha en familj. Jag vill så det värker. Åsa skriver idag om missunsamhet och det får mig att tänka lite. Visst vill jag att andra ska bli gravida och visst blir jag glad för deras skull. Jag blir ännu mer glad när någon som gör ivf lyckas. De paren eller hårt kämpande ensamstående kvinnor kan jag relatera till. Jag vet att de kämpat och önskat precis som jag. Men ÄNDÅ. Ändå tar det ont i magen när någon blir gravid. Ändå hinner tanken om missunsamhet slå mig. Varför lyckas inte jag. Hur kunde de lyckas så snabbt? De har inte kämpat som jag. Jag har minsann plågats. Hur kunde de bara glida in på en räkmacka och få ett pluss? Djävulen på min axel är bitter och hård. Jag tänker att snart är det bara jag kvar. Jag är den enda som inte fått entrébiljett till livet jag önskar mig så hårt. Så ensam. Så utanför. Alla känns gravida. Det är fan babyboom där jag jobbar. Det är föräldraledigheter som blir förlängda för att man blivit gravid på sin föräldraledighet. Det är också några “ooops, det var inte planerat men vi är så glada ändå-graviditeter”.

Kan någon köpa mig en räkmacka? Jag har ett fett sug efter räkor just nu. Glida bort från missunsamhetens svarta hål till “den andra sidan”. Sidan med runda magar, glada mammor, barnvagnar, vabbande, föräldraledighet, spyor, skittorkande, skrikande ungar, skrubbsår och tårar. Dit vill jag.

Hur gör man? Jag har gjort det förr och lyckats. Men nu står det helt still. Jag kan förhandsgranska olika teman. Men jag ser ingen knapp eller nått val där man kan byta temat? Har någon nått tips?

Songbird: Det är inte helt ovanligt att det blir lite fel ibland. Jag förstår du skrev i all välmening. Ville bara reda ut fakta lite.

Anna: Missförstå mig inte. Jag tror att din kommentar enbart gjorde att några andra efter dig blev lite överdrivna. Och tro inte för en sekund att jag tycker att du läser mig på näsan. Jag kallar det omtanke och engagemang! Jag suger åt mig allt som kan hjälpa mig komma vidare och allt som kan hjälpa mig bli gravid. Jag måste våga prova nya metoder, föreslå andra sätt att göra det här. Jag tycker dina tankar är mycket sunda.

Och U: Jag förstår inte riktigt din kommentar heller. Du skriver “Och obs! Med snäll menar jag absolut inte yoga, träning, meditation och sånt crap (bra grejor, men blir lite mycket ibland).”

Crap? Jag kan tycka att träning är grymt bra för att må bra. Jag förstår att du bara vill vara snäll. Men för mig är träning ett sätt att faktiskt må bra. Jag tom går på yoga ibland. Och jag tycker det är rätt bra

Sådär. Nu har jag fått ifrågasätta lite också. Vad härligt. Det kanske blir min nya nish i bloggen. Att kommentera era kommentarer. Hehe. Nä skämt å sido. Jag älskar att få kommentarer. Det visar ju faktiskt denna empati som finns här ute. Kära medsystrar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Ni är faktiskt helt jädra underbara. Och jag är så tacksam för att ni finns.

PS! Var det nån som sa nått om bloggträff snart igen?

I förra inlägget fick jag tre kommentarer som antydde att jag fick många embryon vid min ivf-behandling. Jag skulle vilja dementera att jag fick många. Jag fick 10, varav 7 som överlevde och fortsatte dela sig. Så vit jag förstår är det en rätt normal mängd embryos. De var jämnstora och alla var utåt sett fina. Men jag tror att det kan ha blivit nått missförstånd bland kommentarerna i inlägget. Jag ville bara förtydliga läget.

Ska jag göra en till behandling? Jag kommer i allafall använda mina två embryon som jag har i frysen. Kommer jag göra en ny ivf? Knappast troligt. Jag har ingen lust att lägga ut pengarna längre. Det finns inga garantier att det fungerar och jag tycker min kropp säger tydligt att ivf fungerar inte på mig. Det känns mer troligt att få ett barn genom adoption. Mycket mer troligt.

Hur ska jag gå vidare den här gången? Jag vet faktiskt inte. Det blir paus över sommaren. Inga mer behandlingar nu. Jag har sedan augusti käkat hormonpiller, varit gravid, fått missfall, lidit av sviter efter missfall, genomgått en full ivf och gjort ett frysförsök. Min kropp behöver VILA. PAUS. STOPP. Jag måste ladda batterierna och få tillbaka min inre kraft. Jag vill inte misshandla min kropp längre. Om jag inte har min hälsa, en frisk själ, inre lycka och frid, vad har jag då? Hur ska jag kunna njuta av något? Jag vill inte sluta leva i väntan på livet. Jag är ju här och nu. Jag vill fylla åren med liv inte livet med år.

Ja ja. Nog om det. Vilket hallelujamoment. Summa summarum. Vi ses och hörs.

Kram kära, starka medsystrar där ute.

Minus. Igen. Jag behöver nog inte förklara hur jag känner det. Vi har två embryon kvar i frysen. Är det värt pengarna att försöka igen. Eller lurar jag mig själv? Nu har jag tagit testet. Men jag har inte sagt det till gubben än. Jag orkar knappt det. Men det är ju hans rättighet att veta också. Så jag stänger ner datorn och går sakta upp till han…….

Det var som jag trodde. Början på en ny cykel. En brun flytning i morse. En crinoneblandadkesoflytning visserligen, men ändå så fanns där spår av en blödning. Det är skillnad på molvärken jag känt fram till igår och mensvärken som infann sig smygande från gårdagen. En hårfin skillnad. Men ändå, skillnaden mellan liv och….? Ja ingenting egentligen. Inget liv ville stanna denna gång. Fastän jag hade chans på två. Det femte försöket verkar ha gått åt skogen. History repeats itself. Även jag upprepar mig. Som en trött gammal lp-skiva. Jag har fastnat i ett hack. Jag är trasig. Redo för tippen. Dags att gå vidare.