14 sprutdagen och andra VUL. Fina blåsor på 18 mm, fin slemhinna. Toppenbra. Resultatet faxas till kliniken. Kliniken ringer. På onsdag är det äggplock och på fredag är det insättning. Oj nu går det undan. Till helgen är man ruvare. Oj oj. Hjälp. Jippie. Spännande. Äntligen. Kram till alla goingar här på forumet och lycka till för du som håller på med behandling just nu.
På Vul idag syntes 4 ägg på höger sida och 1 ägg på vänster sida. De var 12 mm, alltså lite för små för äggplock. Detta innebär att jag nu ökar dosen gonal-f från 225 till 262,5 fram till måndag. På måndag har jag nytt Vul för att mäta äggblåsorna, är de nog stora (ca 1 
så blir det att ta ägglossningssprutan! Wohoooo, nu är det nära. Jag blev dock lite besviken på antal blåsor, det var inte fasligt många 
Igår tog jag e2-provet, det som visar värdet på östradiolet. I dag ringde sköterskan och sa att värdet var ganska lågt, 384. Jag vet dock inte vad som är normalt och jag kom mig inte för att ställa frågan heller. Jag ska ikväll öka dosen gonal-f från 150 till 225. På torsdag är det ultraljud, så då får vi se om det blivit någon förändring i värdet. Någon som har någon erfarenhet av östradiolvärdena efter sjätte sprutdagen?
Imorgon är det dags för blodprov e2 och på torsdag ultraljud. Jag hoppas att allt ser bra ut. Gör de det så blir det äggplock om drygt en vecka. Oj, nu är det nära! Jag mår oförskämt bra just nu. Ingen huvudvärk, ingen trötthet. Dessutom har första snön landat här, så det är vitt och vackert utanför. Livet känns bra idag, och framtiden känns rätt så hoppfull
Sakta och lite undervedvetet börjar jag anpassa mig till ett nytt liv. Om två veckor har jag ett embryo i mig. Förhoppningsvis vill den stanna hos mig. Ett nytt liv, där jag inte kan leva riktigt som man levt tidgare. Inget rött vin, inga partaj, ingen träning. Känns konstigt. Jag är ju så van att leva som man gjort i 32 år. Nu kanske det ändras. Jag ser fram emot att göra om i mitt hem, inredning och design. Bygga ett hem. Nu är det bara två veckor kvar.
Igår tog jag min första gonal-f-spruta. Den gick ju förvånansvärt bra. Jag stod och tvekade en kort stund men sedan tryckte jag in den. Det gick ju hur bra som helst, det kändes ingenting. Jag hade min sambo bredvid mig, som en sorts standby, ifall jag skulle fega ur. Men jag var en duktig kicka. Nu känns det skönt att veta att man kan ta sprutor på sig själv.
På onsdag ska jag börja med sprutan, gonal-f, på kvällen. Jag ska minska sprayen till halva dosen. Förhoppningsvis släpper huvudvärken också. Nu har ungefär halva behandlingen gått. Om två veckor är det äggplock och några dagar senare återföring. Känns mycket mycket mycket overkligt. Det kommer bli ett långt november för att se om vi lyckas med den här behandlingen eller inte. Jag vet inte om man ska sikta in sig på ett lyckande eller misslyckande? Det är svårt att påverka och styra de tankarna, för allt man vill är ju trots allt att lyckas. Snälla håll alla tummar åt mig.
Huvudvärk. Dunkande skalle. Aj. Hormonläkemedel. Aj. Imorgon börjar spruttiden. Första gonal-f.
Sprayblödningen har kommit, en vecka försenad men dock ändå. Bättre sent än aldrig. Så idag kontaktade jag kliniken. Nästa steg blir att börja med sprutorna, känns lite småpirrigt!
Nu har jag sprayat i två veckor. Huvudvärken är konstant. Jag är dessutom jävligt trött. vi får se hur länge jag sprayar, förhoppningsvis inte så länge till! Jag tränade kampsport igår, trots huvudvärken. Det gick inte speciellt bra, jag är som utan go. Adrenalinet finns inte kroppen. Det gick skitdåligt med andra ord, så jag tror med gårdagens träning att jag gör ett uppehåll från och med nu.
