Idag ska det handlas. Lönehelg och allt ska spenderas. Eftersom vi är nyhusägare så innebär det att vi måste renovera både här och där. Just nu är det badrummet som ska få sig en genomgång. Idag ska kakel, klinker, duschhörna och lite rör inhandlas. Jag måste också förbi Lindex och lämna igen ett spontanköp som blev lite fel. Varför lär jag mig inte att testa först och köp sen?? Jag skyller på hormonerna 
Ikväll är det partaj. Vi ses!
Jag ramlade över den här artikeln idag: En familj som alla andra. Kvinnan har väntat i 14 år på att få ett barn. Och med hjälp av insemination i Danmark så lyckades hon. Historien är grymt härlig att läsa. Bilderna är kärleksfulla.
Jag vill också ha en liten. Tankarna att vilja bli gravid kommer och går. Oftast kommer de. Man pratar med sambon om gästrum som kaaanske någongång ska bli ett barnrum. Alltså om vi lyckas. OM. Man glömmer bort sig och ibland säger man, tänk när vi har en liten som springer omkring. Men det finns inga garantier för det. Verkligheten har gått från när vi får en liten till om vi får en liten. Det där förbannade OM. Tänk om om inte fanns? Bara tänk. Åh vilken lycka.
Jag ska inte bli så drömsk och gå ner mig i mitt lilla barnlöshetsdepressionsträsk. Det är så förbannat tråkigt. Mitt liv nu är bra. Jag har ett riktigt sjysst jobb. Tjänar bra och har roligt på jobbet. Jag har en underbar man i mitt liv. Underbara vänner. Jag kan unna mig i stort sett vad som helst och resa vart jag vill. Jag har ett hus, och en egen bil. Jag har en familj, en funktionell sådan. Vi har en sommarstuga att åka till för att umgås med familj och vänner. Jag har underbara syskon och underbara syskonbarn. Jag har skoj och gör exakt vad fan jag vill. Men ÄNDÅ så känns livet tomt och utan mening utan barn.
Gravid 2007?
Jag har flyttat min blogg från familjeliv hit. Därför är också alla kommentarer borta. Men fortsätt kommentera. Aj luv it.
Kommer dagen se annorlunda ut? Kommer solen att skina den dagen? Kommer jag känna mig extra glad? Kommer jag ha ett fånigt leende över hela ansiktet? Kommer jag fundera på nästa steg? Kommer jag förstå? Kommer jag känna mig annorlunda? Kommer jag att känna mig gravid? Kommer det bli min lyckligaste stund? Tänk att nått så självklart för de flesta är något som jag aldrig kommer att få uppleva. Tänk den dagen jag får se två streck på testet. Tänk om. Tänk när. Tänk. Jag drömmer.
….på att sambon ska ringa och säga “kom och hämta mig”….det är fredag, vilket känns bra.
Jag ska unna mig vin och lite godis ikväll.
Ring då för f-n. Tradigt att vänta.
Helgrillad kyckling till middag. Det ska bli gott!
RING!
Äntligen sommartid. Idag känns det så konkret att vi närmar oss sommaren. En ny era. Ett nytt hopp väcks till liv. Hopp om liv. Kanske kommer nästa FET verkligen att fungera. Borta är idag bitterheten mot alla gravida. Alla unga, alla gamla, alla som spontant blivit gravida, alla med bulle på magen. Kanske är det min tur snart. Kanske är 5 års kämpande snart över? 60 månader, 60 ägglossningar som gått åt helvete. Det är kanske den 61 månaden som blir den lyckliga?
Jag vill också passa på att kommentera den 19-åriga tjej som kommenterat att jag “klankat ner” på alla unga som får barn. Men så är det faktiskt inte. Jag diskriminerar inte, för jag är bitter mot alla som får barn. Det är känslor jag har, känslor som yttrar sig här på forumet. Någongång måste mina tankar om orättvisa få komma ut, utan att någon tycker att jag klankar ner på någon. Jag tycker jag har all jävla rätt att känna mig något bitter. Jag vill också, högst av allt, ha en liten att krama, bry mig om, ta hand om, och älska. Jag vill inget annat. Tänk dig då varje dag att gå utan ens en jävla strimma av hopp av att kunna bli gravid? Till alla som har barn: Lika ofta och lika mycket som du älskar ditt barn, lika jävla mycket älskar jag och tänker på mitt barn. Skillnanden är att jag har inget. Än. Därför känns livet extra surt och bittert ibland. Det är inte personligt.
Misslyckas nästa Fet har jag i allafall laddat upp med en påse ägglossningstest, så sommaren är räddad.
Jag drömmer om barnrummet, vilka tapeter och möbler som ska stå där inne. Vilka kläder som jag ska köpa till lillen, vilken vagn jag ska ha, alla promenader i vårsolen som jag ska göra, fikastunder med andra nyblivna mammor, trösta ett knytte, skratta och uppleva livet på nytt. Drömmar om ett barn, som känns så abstrakta. Kan det verkligen hända mig? Kan jag lyckas? Kan jag bli gravid överhuvudtaget? Redan innan jag gjort nästa Fet har jag redan planerat höstens fulla ivf, det är då som det kommer att slå in. Tror jag. Hoppas jag. Drömmer jag om.
Jag ber om ursäkt för mitt lilla utfall i det förra inlägget. Men ibland blir man liksom helt enkelt TRÖTT. Idag har jag varit på vårdcentralen för att jag har så svårt att andas och fick sitta och dra i mig lite “ängladamm” (neeeej, inte den sorten….) i 20 minuter. Det blev lite bättre, men är fortfarande inte helt bra. Det är inge kul att åka på influensa när man har känsliga luftrör. Nu jävlar är det bara till att luftrören läker till sig så att jag blir frisk nångång. Jag börjar bli grymt trött på väggarna här hemma.
Jag ska vara helt återställd innan mitt nästa FET. Så de så.
Somliga har ingen farstu. Det finns vissa som trots att de vet om att man ligger halvdöende i influensa ändå kommer förbi och hälsar på! Hur jävla dum får man bli? Skulle du hälsa på någon du visste hade influensa?
