Mariachis blogg om barnlöshet

Nu har jag pratat med läkaren i Umeå. Inför min nästa ivf kommer jag få menopur istället för gonal-f. Läkaren tror att menopur kan fungera bättre för att det innehåller två hormoner. Jag kommer också få en högre dos för att kickstarta äggen. Det känns skönt att ha en plan. I slutet av juli börjar jag med folacin och börjar med spray i augusti. So here we go again. Men innan dess ska jag åka utomlands, ha en 4 veckors semester, sova lååånga mornar, äta goda frukostar, vara ute i naturen, må väl, må gott, ha mycket sex och må oförskämt bra.

När andra firar mor som tack för att man kommit till världen tänker jag att jag aldrig kommer att sätta egna barn till världen. Jag kommer nog inte bli firad på morsdag. Jag är den som alltid kommer att fira min egen mor, men sedan tar det stopp.

Ikväll ska jag testa med ägglossningssticka igen. Det är nu dag 21 och inget utslag. Det känns som att jag kan hoppa över den här månad ur fertilitetssynpunkt. Nåja, värre saker har hänt.

En kompis skickade en god nyhet på min födelsedag i onsdags. Hon hade fått en son. Det kändes som att nu tar mitt liv slut för att en annans liv ska börja. Jag måste jobba på att glädjas åt andras goda nyheter. Varje nytt barn som kommer till livet påminner mig enbart om att jag är och förblir säkerligen utan egna. Det är den bistra sanningen. Fast det är ju bara känslor jag har. Det är den känsla som infinner sig, vilket inte betyder att sanningen är så. Men känslor är starka.

Nä nu ska jag åka och “fira” morsdag med hela tjocka släkten, syskon och syskonbarn. Tjo.

Är det ett svagt streck på ägglossningsstickan? Det ser nästan ut som det. Men jag kan inbilla mig också. Det är dag 20 och ingen ägglossning. Den kan ju inte ske senare än så här tycker jag!

Hmmmm. Ingen ägglossning, trots mens den här månaden. Visst är kroppen fantastisk? Jag undrar hur ofta ägglossningen uteblir? Eller hur sent kan man egentligen ha den? Några tips!?

….är så svårt. Men en som lyckas är Tingeling. Jag lider med henne idag, det är som att jag har tänkt tankarna hon skriver ner.

Barnlöshet är så bittert. Gud så trött jag är på det. Trött på att vara det och trött på alla lyckliga människor med runda magar och människor med barnvagnar. Som sagt, bittert. Surt. Blä.

Inget utslag på ägglossningsstickorna idag heller! Jag har testat sedan dag 11, så jag kan ju knappast ha missat ägglossningen. Fan va skumt.

Pigan på FL tipsade mig om det går att få starta med spray och sprutor under umeklinikens stängning i sommar. Då kan jag ju föreslå det för Dr K nästa vecka. Då är jag redo för ny ET redan i augusti om allt vill sig väl. Det känns ju himla bra. Förra gången drog vi igång i augusti (första infomötet) och blev ruvare i november. Det kändes som en väldigt lång tid där emellan. En nackdel att börja spraya under sommaren är ju att jag förra gången mådde så jävla dåligt och det känns lite halvbittert att må skit under semestern. Nåja, lite skit får man ta.

Jag har inga tankar om barnlösheten just nu. Inte annat än att jag ser gravida tjejer, unga och gamla. Människor med stora leenden puttandes stora vagnar med söta ungar är i varje gathörn. De finns överallt. De har allt. De har det där lilla extra. De har haft ett befruktat ägg som fastnat i livmodern. Det är detaljerna som gör det.

Nu är jag på dag 14 sedan mensen. Inget utslag på ägglossningsstickorna. Jag brukar få utslag på dag 15, så imorgon får jag se om stickan ger utslag eller inte.

För att döva smärtan från det senaste årets misslyckade ivf-behandlingar så har ett frosseri i klädinköp ägt rum, följt av beställning av en utlandsresa. Jag ska till Italien. Guuuud, så härligt. Ett nytt land, som kan låta mina tankar vandra bort från barnlöshetsträsket till trevligare tankar.

Solen skiner i dag. Sommaren är definitivt här. I allafall i dag. Jag uppmätte 35 grader på verandan idag. Det är ju rena rama tropiska värmen. Mina nyplanterade blommor ler mot solens varma strålar.

Nu ska jag börja använda ägglossningsstickor igen. Bara så du vet Jag har som inget särskilt att rapportera i barnverkstaden, annat än att den pågår! Fast då helt ivf-fritt. Inga extra hormoner och inga inaplanerade fet. Jag är på ruta 1 igen. Skulle man kunna säga.

För precis ett år sedan fick jag remissen från kvinnokliniken till umeåkliniken. Guuuud, så glad jag var. Nu skulle jag äntligen bli gravid. Jag trodde alltså att jag skulle klara det vid första försöket. Jag visste inte bättre. Jag hade aldrig hängt på familjeliv för att läsa att det faktiskt kunde vara så att vissa aldrig lyckas med sina ivf-behandlingar. Så jävla naiv man var. Nu vet jag bättre. Jag känner inte samma begeistring över höstens inplanerade ivf. Jag tänker “vi får se vad som händer”, “kanske” är ett ord som infinner sig oftare och oftare i samband med att jag pratar om ivf.

Gravid 2007? Ja, vi får se.

Påminn mig att stryka “se eurovisionschlagerfestival” från min att göra-lista nästa år. Uhmmmm, vad f-n hände?? Sverige på 18 plats? Nä, nu har ledning något att bita i. Hur ska dessa grannlandsröstningar sluta? Det känns ju så löjligt. Nä, vilken skittillställning.