När andra firar mor som tack för att man kommit till världen tänker jag att jag aldrig kommer att sätta egna barn till världen. Jag kommer nog inte bli firad på morsdag. Jag är den som alltid kommer att fira min egen mor, men sedan tar det stopp.

Ikväll ska jag testa med ägglossningssticka igen. Det är nu dag 21 och inget utslag. Det känns som att jag kan hoppa över den här månad ur fertilitetssynpunkt. Nåja, värre saker har hänt.

En kompis skickade en god nyhet på min födelsedag i onsdags. Hon hade fått en son. Det kändes som att nu tar mitt liv slut för att en annans liv ska börja. Jag måste jobba på att glädjas åt andras goda nyheter. Varje nytt barn som kommer till livet påminner mig enbart om att jag är och förblir säkerligen utan egna. Det är den bistra sanningen. Fast det är ju bara känslor jag har. Det är den känsla som infinner sig, vilket inte betyder att sanningen är så. Men känslor är starka.

Nä nu ska jag åka och “fira” morsdag med hela tjocka släkten, syskon och syskonbarn. Tjo.