Mariachis blogg om barnlöshet

Semester. 11 månaders lång väntan är över. Nu är den här. Idag regnar det. Lite småtrist väder, speciellt med tanke på att det är stadsfest i stan.

Äsch, jag har inte så mycket att skriva om. Det är svårt att hänga ut hela ens liv, jag är rädd att man ska lista ut vem jag är. Jag skriver i stort sett därför enbart om barnlösheten. Och det är endast ett fåtal personer i verkligheten som vet om mina vedermödor. Inte ens mina kollegor vet om det senaste årets behandlingar. Jag har lyckats undanhålla dom infon.

Nu ska jag jobba vidare, jag tog bara en kort paus! Tjingeling!

…tills semestern. Jo det känns kanske lite barnsligt att känna att mornarna känns mörka och tröttsamma, men det bara är så just nu!

Nästa vecka ska jag göra bort och hämta ut alla mediciner som jag behöver för nästa behandlingsomgång. Folacin, menopur, ägglossningssprutan och sprayet. Jag kommer slå i taket på högkostnadsskyddet igen. Vilken tur att skyddet gäller trots att det är privat behandling den här gången. Hur skulle man annars ha råd med det här?? Det är inga billiga mediciner direkt.

Jag tror föresten Markoolios senaste låt “Ingen sommar utan reagge” är en direkt koppling till hur min semester kommer se ut! Om man hårddrar det alltså.

Solen gassar just nu. Det är 34 grader i verandan, så laptopen i knäet känns lite extra varm idag. Helgen har varit underbar. I fredags tillbringade vi kvällen med goda vänner. Det blev lite sommardrinkar, kubb, god mat och ett förstaklassigt sällskap. I lördags tog vi båten och körde ut till en ö i skärgården. Himmelskt. Från ön kunde vi se solen vandra. Vackert så man tappar ord. Eftersom solen inte går ner här uppe så stannade vi inte ända till solnedgången, men bra nära.

Barnlöshetstankarna har inte varit så starka i helgen. Jag ska som sagt försöka koppla bort dom under semestern. Det fungerar ganska bra. Jag funderar lite mer i adoptionstankar och har nu betalat in medlemsskapsavgiften till Adoptionscentrum. Det känns grymt skönt.

På tisdag ska vi träffa en person som definitivt kommer förgylla en av sommarens fester. Jag återkommer om detta.

Jag hoppas din midsommar varit minst lika bra som min! Peace out sistazzzz (….och brothaaas?)

Jag ägglossar för fullt. Eller den är nog över för den här gången. Vi har “myst” på, så nu kan vi ju hoppas på lite graviditet. Yeah right. Som om det skulle hända! I morgon är det midsommarafton och den tillbringar vi hos några polare. Det blir lite partaj, lite lekar, mat och mycket trevligt folk. Enligt tv-vädret så kommer solen skina över Norrland imorgon. Härliga tider. Långhelg och långledig från jobbet. Känns inte heller helt fel.

Vi har gått med i en adoptionsorganisation. Till hösten kommer vi anmäla att vi vill ha en hemutredning, om nu inte ivf:en resulterar i ett plus. Så framtiden känns ljus. Det blir barn, antingen biologiskt eller adopterat.

Så där ja. Nu har det två första puffarna puffats. Jag blev snabbt varse om suprecurens äckliga eftersmak. Nåja, nu är jag på g i allafall. Jag har också fått en tid för blodprov den 10 september.

En på jobbet fick barn i dag. Hon sprudlande glad, så energisk, så LYCKLIG. Så overkligt på nått sätt, men ändå inte. Jag, glad för hennes skull, men samtidigt så jävla avundsjuk. Kommer jag få åka in med värkar någongång? Det känns overkligt. Att jag ska få uppleva den sorts lycka jag hörde idag. Det värker så inom mig, när tanken på att det kanske är verklighet. Så olycklig. Hemska avundsjuka vik hädan! Det måste vara min tur snart.

Babe på FL kom med ett förslag i forumet för oss som får behandling i Umeå att kanske träffas till hösten. Det tycker jag låter som en utomordentligt bra idé. Skönt att få träffa människorna “på riktigt”, att träffa någon som man verkligen vet vad man pratar om och går igenom.

Jag söker också dig som bloggar och som går på fertilitetskliniken i Umeå. Finns du där ute? Det skulle vara roligt att följa med din resa också.

Befann mig på affärsresa igår. När jag kom hem sprang jag in till toan, fram med ägglossningsstickan för att testa om den ger utslag. Det är dag 13 i den här cykeln. Och ta mig fasen, det blev två streck. Det blev lite mys, så nu får vi se vad som händer om ca två veckor. Jag har ingen förhoppning om att bli gravid dock. Det här har jag gjort i snart 5 år utan resultat. Men ändå, man måste ju pröva. Det är ju som att tro att man någongång ska bli lottomiljonär utan att köpa en trisslott lite nu och då.

Här kan du läsa chatten

Selena på bloggen “vägen till ett barn” har skrivit dikten. Den blev grymt bra! Läs själva:

Dikt om barnlöshet

Dagarna känns långa och himmelen känns grå
Utanför hörs fåglar, och himmelen är blå
Minuter rullar sakta, länge varar en sekund
Man önskar att man kunde tänka på annat för en stund

Men alltid finns den där, längtan efter ett barn
Trots att åren går, blir man aldrig van
Omkring en växer magar, en sån man ville ha
Istället för ren glädje, mår man aldrig bra

Och ständigt kommer frågan: “Varför inte ni?”
Det är väl klart vi längtar tills lyckan står oss bi
Men nåt som för så många, är så väldigt lätt
Är svårt för många andra, trots att man gör rätt

“Hittar han inte hålet?” “Ni vet väl hur man gör?”
Andra menar väl, men det är frågor som förgör
Utan att ha fått längta, vet man inte hur det känns
När sorgen alltid kommer varje månad man får mens

Ett hopp som första veckan med mensen spolats bort
För att under andra veckan glimta fram helt kort
Och tredje veckan hoppas man innerligt och hett
Att guldägget ska släppa för att hitta rätt

Fjärde veckan är väntan, femte likaså
Trots att man inte vill, så hoppas man ändå
Man går och känner efter, tolkar allt man gör
Undrar om en bebis påverkat ens humör

Men i slutet av cirkeln, när hoppet är på topp
Kliver man hoppfullt om morgonen opp
Tar fram en sticka, ett litet test
Med makt att bekräfta en liten gäst

Minuterna segar sig än en gång
Fast väntan är kort, så känns den lång
Så ser man sakta med hjärtat i halsen
Hur man än en gång upprepar den gamla valsen

Hoppet dör, förtvivlan tar vid
Då säger väninnan “Jag är gravid”
Man ler, men tårar mot locken bränner
Ingen anar hur man känner

Så rullar månader på igen
Och magen växer på ens vän
Månader som blir till år
Och vännens bebis syskon får

Själv står man där ledsen när alla frågar
Förstår ni inte att det mig plågar?
Vi kämpar för det ni klagar på
Ska det vara så svårt att förstå?

Illamående, värk och smärta jag tar
Om jag med det får en bebis kvar
Gråt, blöjor, sena nätter, jag bryr mig ej
Om det betyder att den stannar hos mig

Men frågorna kommer med tiden ändå
För det var längesen dags att “skaffa” små
Kanske vänder cirkeln en dag
Och den som går med mage är jag

Men tills dess kryper tiden sakta fram
Man känner en djup och oförklarlig skam
Ska vi få barn, kommer vi att hinna?
Varför kan jag inte vara en helt normal kvinna?

I gemenskapen är vi utanför, sånt är livet
På grund av nåt andra tar för givet
Får vi barn blir de yngre än andras ändå
Lekkamrater är inget att hoppas på

Gemenskapen att vänta barn med en väninna
Kommer vi heller aldrig att hinna
Månad efter månad, tempar och testar man
Livet är en plåga för de som inte kan

Sex för att njuta, det var längesen
Fram med termometern och chansa fullt igen
Så innan du vill fråga: “Varför inte ni?”
Tänk efter en gång extra, och låt hellre bli

Copyright by Selenea

I dag blir det en dag fylld av husaktiviteter, t ex gräsklippning och fönsterputsning. Du vet, dom där riktigt roliga bitarna Solen skiner, men temperaturen står bara på 13 grader. Det är det ultimata gräsklippar/fönsterputsarvädret. Vilken tur jag har.

I går sprang jag en sväng på stan. Jag vet inte om jag inbillade mig, men det var extremt många gravidmagar nere på stan. Jag menar, jättemånga! Alla, mer eller mindre, gick och bar på en sådan där snygg kula på magen. Mycket klädsamt. Det kanske är min tur nästa sommar?

Det är inget nytt på barnlöshetsfronten. Livet mellan behandlingarna ter sig ganska “normalt”. Vad nu normalt är. Semestern är snart här. Äntligen. Tänk att få sovmorgon i 4 veckor? Bara en sån sak! Den här sommaren längtar jag också till hösten, då jag får börja med en ny ivf. Med ett litet hopp inom mig känns det som att det är min tur till hösten. Men bara en liten strimma hopp. Efter tre misslyckanden känner jag mig inte lika positiv som första gången.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå och fixa till mitt trollburr (morgonfrillan). Ha en skön sommardag!