Mariachis blogg om barnlöshet

Skicka epost till 74mariachi@gmail.com om du vill ha lösenordet till mina skyddade inlägg.

Nu har jag inhandlat Postafen, åksjuketabletter. De hjälper faktiskt rätt så bra mot det värsta illamåendet. I dag har jag tom varit ute på en promenad! Det är första gången på en vecka så jag gör något fysiskt. Den friska, kalla, luften kändes grymt skön i dag. Jag började längta efter skoterdagar, korvgrillning, varm choklad och ostmackor. Det är en härlig tid nu. Solen vågar sig fram och den värmer faktiskt kalla kinder. Dagarna blir längre. Hoppet spirar. Det känns så skönt att vi går mot vår igen.

Jag har fortfarande svårt att smälta plusset som jag fick för en vecka sedan. Idag känner jag mig inte ett dugg gravid. Det syns ju inget heller! Fast jag är ju förståss bara i andra månaden. På tisdag gör jag VUL. Då får vi se om det är nått liv där inne eller inte. Håll tummarna!

Det är svårt att få i sig mat när man mår illa hela tiden. Jag känner avsmak för det mesta om jag ska vara ärlig. Men det finns fortfarande ett par saker som går bra att äta. T ex vaniljyoghurt och musli har räddat mig den här veckan. T om mineralvatten med citronsmak får jag kväljningar av! Om jag tänker på grönsaker och kött vänder sig magen ut och in. Tack gode gud för yoghurt och soppa och vatten.

Angående sömn så måste jag sova ca 10 timmar per dygn. Det är skitsvårt att stiga upp på mornarna. Det är otroligt svårt att motivera sig att stiga upp, ta en dusch, och gå till jobbet. Jag hoppas den värsta tröttheten går över.

Allt som händer i kroppen är så spännande och man känner saker man inte känt förut. Det känns på nått sätt skumt i kroppen. Det är en helt ny känsla. Jag kan inte beskriva den. Man bara vet att kroppen är i ett stadie där den inte varit förut. Det är häftigt. Och det händer MIG.

Lyckan är total.

Trots ett pluss så finns en stor oro i mig kvar. Nu när jag nått dit jag ville, så känns det ändå inte riktigt bra. Eftersom så mycket gått så snett i så många år tror jag inte inombords att det här kommer gå hela vägen. Tvivel finns. Är det verkligen sant? Kommer detta att fungera hela vägen? Hur stor är missfallsrisken nu? När kommer jag till “säkrare” veckor? Gud, vad jobbigt.  Nu vill jag bara stryka hela det här stycket. Jag vill inte måla fan på väggen!

Njut nu.

Nu har jag meddelat ivf-kliniken att vi kan ställa in nästa FET. Sköterskan blev jätteglad. Hon sa att hon skulle prata med läkaren och fixa en tid för ultraljud för att fastställa i vilken vecka jag är i. Efter hon pratat med läkaren så får jag en tid på vårt lassa redan nästa vecka! Gud så spännande! Jag har också bokat in första mötet med barnmorskan. I början av februari får jag komma dit.

Hur tidigt törs man berätta för jobbarkompisarna? Eftersom jag mår så uselt är det svårt att hålla humöret uppe som vanligt. Att förklara läget skulle underlätta en hel del för mig. Fast samtidigt vill jag inte gå ut för tidigt med tanke på missfallsrisken. Det är ju så himla tidigt i graviditeten.

Graviditetssymptom i dag: Konstant illamående, värst på mornarna. Trötthet, kan sova hur mycket som helst, småvärk i livmodern.

Så länge jag får behålla symptomen så är jag hur glad som helst, för de är ju trots allt ett tecken på livet jag har i magen! Barnmorskan jag pratade igår sa att det brukar bli bra graviditeter om man mår mycket illa. Jag får helt enkelt lita på henne!

Tack för alla gulliga kommentarer! Ni är så gulliga. Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner mig inombords. Era varma tankar gör mig så glad.  

Gud vad många frågor som har uppstått efter fredagens pluss. Jag är fortfarande chockad och lyckligare än någonsin. Jag och min man sitter mest och flinar och småskrattar av lycka. Vi är minst sagt förvånade att det blev ett pluss just nu, när vi kämpat så länge utan resultat.

Plusset kom till i en helt “vanlig” cykel. Det var alltså inte efter en transfer eller någon annan hormonbehandling. Vad har jag gjort annorlunda den här gången då? Jag har levt sunt. Ätit nyttig och varierande mat. Jag har försökt äta så “rent” som möjligt. Mycket grönsaker och protein. Jag har tränat regelbundet på gym. Jag har tränat både cardioträning, styrketräning och gått på olika pass. Förutom mitt sunda leverne har jag inte gjort nått annorlunda. Det är helt enkelt slumpen som avgjorde det här. Det finns ingen annan förklaring. Efter 6 års kamp så kan det alltså hända. Min kropp fungerar. Det är en sådan overklig känsla att få plusset att jag har svårt att beskriva det med ord.

Nu hoppas jag att kommande veckor går bra och att mitt barn verkligen stannar hos mig. Den här bloggen kommer att få en liten annan inriktning nu. Nu går jag in i nästa fas i mitt liv. Jag är äntligen gravid. Och jag känner mig så lycklig och tacksam.

Min mens har krånglat sedan höstens ivf-behandling. Den senaste mensen skulle ha kommit runt nyår någon gång. Men, den har uteblivit. I veckan och förra veckan har jag känt mig trött och slut i kroppen. Som innan man drabbas av en förkylning eller nått. I veckan har jag mått lite sämre och mått illa. Fan, vinterkräksjukan går ju i stan. Gud vad jobbigt att inte slippa den tänkte jag. Igår bestämde jag mig dock för att köpa ett gravtest, för man vet ju aldrig. Tänk om. Men varför skulle jag va gravid nu?? Jag har kämpat i 6 år med att försöka bli gravid. Jag vet inte hur många gånger jag haft den här känslan. Då har jag sprungit på apoteket, köpt ett test och fått det berömda minuset. Som vanligt vill säga.

Jag tog testet direkt jag kom hem från jobbet. Det tog 1 sekund så börjar ett pluss framträda. Och plusset var starkt, illblått. Va?! Är jag gravid?! Hur är det möjligt?? Nu? Jag hade precis läst igenom pappret för min nästa FET som kom med posten. Jag hade precis fått recept på femanest igen. Kan testet stämma?! Ska det visa pluss?! Vad gör jag nu!? Jag kan inte tro det är sant. Men sedan igår är jag officiellt GRAVID. Jag har plussat! Jag är så lycklig och kan inte tro det är sant. På måndag ska jag ringa ivf-kliniken och även boka tid hos mvc. Jag vet knappt hur man gör och vem man vänder sig till. När man är barnlös har jag inte haft en susning på vad som händer efter ett pluss. Jag vet inte ens i vilken vecka jag är i. Jag skulle gissa mellan 6-8. Nu kommer en nervös väntan framöver. Det är kritiska veckor i graviditeten och jag hoppas den lilla kämpar och håller sig kvar.

Jag är så lycklig!

PS! Jag har inte berättat det för någon än, så håll dig för dig själv är du snäll………Det känns för tidigt för att officiellt gå ut med beskedet.

Jag hade hoppats slippa femanesten. MEN. Nu är min mens så uppåt väggarna att jag måste kontrollera nästa FET med femanest. Jag pratade med min läkare och han rådde mig till att inte göra FET i ostim cykel då min mens inte just nu är regelbunden. Så när mensen dyker upp kan jag börja trycka i mig Femanest igen. Det känns inte särskilt kul. Jag hade så gärna gjort min FET i naturlig cykel. Så som det var menat. Så som gud ville. Nä stryk för fasen det sista. Jag är inte i närheten så religiös som den kommentaren lät!

Jag har ett till gnäll också. Jag beställde ägglossningskit, gravtester osv från billigatester.se i början av januari. Jag har inte sett skymten av ett paket. Efter en dryg vecka kontaktade jag dom och frågade om de skickat paketet. Paketet var skickat, men det måste ha kommit bort i posthantering. De skulle skicka ett nytt paket. Så här sitter jag en vecka senare igen, utan paket. Har posten tappat paketh-vetet igen?? Finns det någon gravtestsägglossningskitposttjuv där ute?!

Och mensen den lyser med sin frånvaro. Tanken på att jag är gravid slår mig lite då och då. Precis som så många gånger förr då det här har hänt. Men jag slår undan tankarna fort. Det kan bara inte vara så. Det finns inte på kartan. Men ändå så kommer tankarna, för tänk OM.