Mariachis blogg om barnlöshet

Jag vet inte hur jag kan veta, men jag bara vet att det är kört. Det känns i varje fiber i min kropp. Det är inte två hjärtan som bultar i min kropp. Det är bara mitt. På samma sätt som jag anade att jag skulle få ett pluss innan jag gjorde mitt gravtest så känner jag nu att jag inte är gravid längre.

Imorgon är det alla hjärtans dag. Jag hoppas att att två hjärtan slår. Det är min innersta önskan just nu. Jag känner mig apatisk och lite chockad. Det har inte riktigt sjunkigt in än. Hur ska man orka komma tillbaka? Hur ska man orka försöka bli gravid? Denna oro vill jag inte önska att någon behöver gå igenom. Tyvärr är det så många som delar samma öde. Så många olyckliga själar som delar samma tankar om hopplöshet.

Förra årets motto var GRAVID 2007. Min högsta önskan slog in. Nästa gång jag önskar nått ska jag bli lite mer specifik. BARN 2008 kanske är mer lämpligt. Att bli gravid är ju faktiskt ingen garanti för barn när man tänker efter. Än en gång har man varit naiv och blåögd.

I morse hade jag en ganska rejäl blödning, färskt blod. Inte några bruna flytningar. Jag har nu börjat intala mig att det inte blir nått den här gången heller. Så orättvist. Jag har försökt att inte ta ut något i förskott, men tanken har nog slagit mig flera gånger. Mammaledighet, inreda barnrummet, köpa in saker till bebisen, rund mage, berätta nyheten för alla. Ja allt som hör till. Nu behöver jag mig inte bry mig om det längre. Min längsta och jobbigaste ruvarperiod tog nog slut idag.

Hur mycket ska en människa orka?

Sorry. Det kan bli lite äckelvarning på det här inlägget. Men i dag fick jag en brunaktig “blödning”. Det bruna slemmet hade en klump i sig. Jag har känt lite mensvärkaktig smärta. Eller så är det växtvärk. Svårt att veta vilket. Jag är dödsrädd för att det är början till ett missfall. Snälla, någon som haft bruna flytningar/blödningar i början av sin graviditet? Jag ska vara i vecka 7 nu.

Vad jag analyserar kroppens signaler.  T ex: Molvärk i magen. Detta kan innebära mensvärk och att den är på gång eller att ett missfall är på gån. Det kan också innebära att livmodern växer, så kallad växtvärk. Trötthet. Jag känner mig trött, slut, sliten och måste sova extra mycket. Detta kan bero på all tankemöda jag lägger ner på att analysera varenda mm av min kropp. Tröttheten kan också bero på den hormonförändring som kroppen går igenom just nu. Illamående. Tidigare mådde jag rätt risigt på mornarna. Morgonillamåendet har nu blivit mer kvällsillamående. Jag blir fort hungrig och måste småäta varannan timma. Detta kan bero på att jag äter sämre än normalt. Jag känner ingen ork att laga ordentlig mat. Maten som jag äter är inte lika energirik som jag i normala fall äter. Hungern kan också vara ett tydligt graviditetstecken. Jag har också börjat känna lite panik inför att jag kanske har en ofostrig graviditet. Detta innebär att jag blivit befruktad och att embryot börjat utveckla sig men att det slutat utveckla sig oftast pga kromosomstörningar. Detta innebär att kroppen fortfarande tror att den är gravid och skickar ut alla symptom som finns. Det är så jobbigt med denna ovisshet. Det känns som att man har så mycket att förlora och att det är så lång resa att komma tillbaka till den här tidpunkten igen. Ska det behöva kännas helt omöjligt att få ett barn? Just nu känns det så i allafall. På torsdag har jag nytt vul. Då får jag se om embryot växt och ifall det finns nått liv där inne eller inte.