Skyddad: Nu går jag ut i känslomässig strejk
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
….i den här cykeln. Inget utslag på äl-stickan. Nähäpp. Jag fortsätter att testa. Det är intressant att se när jag har ägglossningen. Den verkar vara ganska sen den här månaden.
Den 16 maj 2007 befann jag mig på ungefär exakt samma ställe som idag. Jag hade ett misslyckat frysförsök och jag skulle kasta hormonpillrena och köra a naturelle. För ett år sedan visste jag bättre än året innan då jag fått remissen till ivf-kliniken. Om jag tyckte jag var lite mindre naiv förra året, hur känner man sig då i år? Så här två år efter remissen till kliniken är jag fortfarande ytterst barnlös. Vi har två år av hormonbehandlingar, 1½ år i kö till utredning och ungefär 2 år av egna försök. Tänk om jag för snart 6 år sedan visste det jag vet idag? Hur skulle mitt liv ha sett ut då? Tänk att det tagit ungefär 6 år för att ställa oss i adoptionskö. Tänk att den kön kan ta upp till 4 år! Då har det tagit 10 år för att få mitt första barn. Om fyra år är jag 37 år. Att tänka på syskon till mitt barn är inte aktuellt. Tänk att börja från noll igen?
Nej, jag ska inte sörja det jag saknar. Jag ska glädjas åt det jag har. Lätt att säga, men svårt att leva upp till alla gånger. Men jag ska försöka.
(X) Jag har stenhård koll på min menstruationscykel
() Jag kollar alltid toapappret efter att ha torkat mig
(X) Jag går omkring och “känner min mage”
(X) Jag använder äl-stickor
(X) Jag är registrerad på åtminstone en familjewebbplats
(X) Jag bloggar om barnlöshet
(X) Jag kan en massa underlig barnlöshetsvokabulär
() Jag och mitt förhållande är / har varit i kris på grund av avsaknad av barn
() Jag och barnlösheten går / har gått i terapi
() Jag har ändrat på vin- och spritvanor för att bli gravid
(X) Jag har slutat använda nikotinpreparat för att bli gravid
(X) Jag genomgår / har genomgått tekniska försök för att försöka bli gravid
(X) Jag undviker min släkt och vänner på grund av barnlöshet
(X) Jag ser bara gravida magar
(X) Jag blir inte längre glad över bekantas gravidnyheter
(X) Jag anser inte att hemmaförsök i tre månader utan resultat stavas barnlöshet
(X) Jag tycker att “fel människor” blir föräldrar
(X) Jag blir ledsen på kvinnor som klagar på hur tungt det är att vara gravid
(X) Jag drömmer om att få vara gravid-illamående
(X) Jag står i adoptionskö
() Jag har funderat på möjligheten att stjäla ett barn
(X) Jag har satt ut åtminstone 50.000 kronor på att bli gravid
(X) Jag har varit skengravid
(X) Jag tolkar alla avvikelser i min fysik som graviditetssymptom
(X) Jag drömmer om barnlöshet på nätterna
(X) Jag har gått upp i vikt under min tid som barnlös
(X) Jag är expert på att injicera
(X) Jag har tolkat baksmälla som en möjlig graviditet
(X) Jag gör sorgliga gör-det-själv-barnlöshetstest på min blogg
(X) Jag känner oerhörd värme och kärlek för och systerskap med för mig helt obekanta människor
1-10 kryss - du är ofrivlligt barnlös
11-20 kryss - du är ofrivilligt barnlös
21-30 kryss - du är ofrivilligt barnlös
25/30.
Totalt ofrivilligt barnlös. Yup. Tack Eluide för listan!
Nu finns det hopp att det faktiskt kommer att bo ett litet barn i sovrummet bredvid vårt. Drömmen om ett eget barn är ingen dröm längre. Den sanningen känns så skön. Snart är vi en familj. Eller snart och snart. Allt är ju relativt. Adoptionsköerna är långa. Och väntan är tung. Men jag ska klara det här.
Undra om jag får en liten tjej eller en liten kille föresten……?
PS! Tack för alla tips till “fördelar att vara ogravid” ![]()
Med risk för att ovanstående inlägg låter som att jag har lättare alkoholproblem publicerar jag ändå min lilla lista. Vet du någon mer fördel med att vara helt befriad från att vara gravid?
Tillägg från kära medsystrar:
Och om man går lite längre…….(Tack Matilda)
Vara med i skaran som fått vara gravida, fått föda. Fått äran att ha en familj. Jag vill så det värker. Åsa skriver idag om missunsamhet och det får mig att tänka lite. Visst vill jag att andra ska bli gravida och visst blir jag glad för deras skull. Jag blir ännu mer glad när någon som gör ivf lyckas. De paren eller hårt kämpande ensamstående kvinnor kan jag relatera till. Jag vet att de kämpat och önskat precis som jag. Men ÄNDÅ. Ändå tar det ont i magen när någon blir gravid. Ändå hinner tanken om missunsamhet slå mig. Varför lyckas inte jag. Hur kunde de lyckas så snabbt? De har inte kämpat som jag. Jag har minsann plågats. Hur kunde de bara glida in på en räkmacka och få ett pluss? Djävulen på min axel är bitter och hård. Jag tänker att snart är det bara jag kvar. Jag är den enda som inte fått entrébiljett till livet jag önskar mig så hårt. Så ensam. Så utanför. Alla känns gravida. Det är fan babyboom där jag jobbar. Det är föräldraledigheter som blir förlängda för att man blivit gravid på sin föräldraledighet. Det är också några “ooops, det var inte planerat men vi är så glada ändå-graviditeter”.
Kan någon köpa mig en räkmacka? Jag har ett fett sug efter räkor just nu. Glida bort från missunsamhetens svarta hål till “den andra sidan”. Sidan med runda magar, glada mammor, barnvagnar, vabbande, föräldraledighet, spyor, skittorkande, skrikande ungar, skrubbsår och tårar. Dit vill jag.
Hur gör man? Jag har gjort det förr och lyckats. Men nu står det helt still. Jag kan förhandsgranska olika teman. Men jag ser ingen knapp eller nått val där man kan byta temat? Har någon nått tips?
Songbird: Det är inte helt ovanligt att det blir lite fel ibland. Jag förstår du skrev i all välmening. Ville bara reda ut fakta lite. ![]()