Jag vill vara med i “klubben”
Vara med i skaran som fått vara gravida, fått föda. Fått äran att ha en familj. Jag vill så det värker. Åsa skriver idag om missunsamhet och det får mig att tänka lite. Visst vill jag att andra ska bli gravida och visst blir jag glad för deras skull. Jag blir ännu mer glad när någon som gör ivf lyckas. De paren eller hårt kämpande ensamstående kvinnor kan jag relatera till. Jag vet att de kämpat och önskat precis som jag. Men ÄNDÅ. Ändå tar det ont i magen när någon blir gravid. Ändå hinner tanken om missunsamhet slå mig. Varför lyckas inte jag. Hur kunde de lyckas så snabbt? De har inte kämpat som jag. Jag har minsann plågats. Hur kunde de bara glida in på en räkmacka och få ett pluss? Djävulen på min axel är bitter och hård. Jag tänker att snart är det bara jag kvar. Jag är den enda som inte fått entrébiljett till livet jag önskar mig så hårt. Så ensam. Så utanför. Alla känns gravida. Det är fan babyboom där jag jobbar. Det är föräldraledigheter som blir förlängda för att man blivit gravid på sin föräldraledighet. Det är också några “ooops, det var inte planerat men vi är så glada ändå-graviditeter”.
Kan någon köpa mig en räkmacka? Jag har ett fett sug efter räkor just nu. Glida bort från missunsamhetens svarta hål till “den andra sidan”. Sidan med runda magar, glada mammor, barnvagnar, vabbande, föräldraledighet, spyor, skittorkande, skrikande ungar, skrubbsår och tårar. Dit vill jag.
skärgårdstösen sa,
8 maj, 2008 @ 2:05 pm
Dina ord träffar mitt i prick, mina känslor kring räkmackefolket är de samma. Så en räkmacka med extra majonnäs för bättre glid vore välkommet nu. En till dej o en till mej
Kattmamman (a.k.a Bridz) sa,
8 maj, 2008 @ 2:52 pm
Om du visste vad jag önskar att jag kunde dela ut de där jäkla räkmackorna.
Jag skulle faktiskt gladeligen skänka bort den jag tydligen helt plötsligt hamnat på, om det kunde hjälpa er!
asaomivf sa,
8 maj, 2008 @ 5:16 pm
Om du hittar var man köper mackorna så hojta till. Jag är beredd att pröjsa mycket för den!
Och jag förstår dig! Det är en stor nyansskillnad mellan ivf:are som blir gravida och räkmacke-gravida, men som du säger - det tar ändå ont. Avundsjukan biter sig fast. Och det är olika starkt beroende på var i ivf-cykeln man är. Ibland är man mindre avundsjuk och ibland mer. Samtidigt är ju jag en av dem som fått plusset och då har skammen funnits där - skammen att just jag fått ett bett av räkmackan - varför inte nån annan? Livet är fan inte lätt! Kram!!
Anonym sa,
8 maj, 2008 @ 7:03 pm
Kommenterar till flera inlägg här, hoppas det är OK.
Rundgången är det som är jobbigt med barnlöshet, att det upprepar sig, att sorgen hela tiden tar omtag och man har ingen aning om man kommer lyckas komma loss… det är just det som tär… så haka upp dig i bloggen också, det är en rättvis bild av det ni går igenom.
Känner igen från slutet på min barnlösa period ditt resonemang kring att fylla åren med liv. Kände då att hur ska jag kunna ge ett eventuellt barn en bra introduktion till ett liv om jag själv inte lever ordentligt i mitt eget, bara går på paus tills något jag önskar går i uppfyllelse…om det nu skulle göra det.
Och sist men inte minst, dubbelkänslorna. Man får ha dem, de finns där. Att man känner sig missunsam handlar om ens egen saknad, inte om att man inte vill att andra ska få barn. Acceptera dem bara, du kan känna både missunsamhet och glädje inför det andras liv innehåller.
Sedan vår barnlöshet tog slut önskar jag ännu intensivare att detsamma ska hända andra barnlösa. Fast vi inte ens träffats, fast jag bara sett en sida av ditt liv så önskar jag och hoppas för din skull. Varje gång jag går in och läser i din blogg finns ett litet frö av förväntan. Någon gång är det ju er tur
Matilda sa,
8 maj, 2008 @ 7:03 pm
Sorry, inte meningen att kommentera anonymt i förra inlägget….
livetsommaria sa,
8 maj, 2008 @ 7:18 pm
Här är en till som är beredd att betala mycket för de mackorna!!!
Ditt inlägg träffade mitt i prick, mina vänner blir också gravida hela tiden och jag är ensam kvar nu
Jag önskar så att dina eskimåer gör så att du får en stor räkmacka!
Kram
Anna-Bell sa,
8 maj, 2008 @ 10:23 pm
Vet hur det känns att vara på den andra sidan, den där man står och stampar ensam kvar när alla andra får barn. Det är verkligen hemskt.
Jag skulle gärna vara en sån som bara har lite sex då man vill ha ett barn, tänk att vissa har det så. Men på något sätt tror jag att de svarta barnlöshetsåren har format mig som förälder, det är jag säker på.Det var ju aldrig självklart att vi skulle få Prinsen. Han kom efter år av blod, svett och tårar och min tacksamhet är enorm. Varje dag.
Jag kan fortfarande känna ett hugg i magen då andra blir gravida bara för att jag vet att vi måste göra behandlingar för att ens ha en chans. Men innan vi fick Prinsen var det ju mycket mycket värre så klart. Då gick jag hem och grät många gånger då andra blev gravida för att jag tyckte att livet var orättvist.
Hoppas så att det är sin tur snart! Det bara måste ju vara så.
Kramar!
MOE sa,
9 maj, 2008 @ 11:50 är
Ja, vem skulle inte vilja vara med i räkmackeklubben…
Jag tror att många av dem som blir “hoppsan”-gravida inte förstår vilken lycka de är med om. Och vilken olycka, längtan, känsla av hopplöshet en del får utstå för att komma dit.
Hoppas verkligen att du och vi och alla som kämpar snart får byta sida också.