Barnrumstankar
Nu finns det hopp att det faktiskt kommer att bo ett litet barn i sovrummet bredvid vårt. Drömmen om ett eget barn är ingen dröm längre. Den sanningen känns så skön. Snart är vi en familj. Eller snart och snart. Allt är ju relativt. Adoptionsköerna är långa. Och väntan är tung. Men jag ska klara det här.
Undra om jag får en liten tjej eller en liten kille föresten……?
PS! Tack för alla tips till “fördelar att vara ogravid” 
Fibula sa,
13 maj, 2008 @ 8:38 är
Klart att ni kommer att få ett barn! Men under tiden ni väntar - glöm inte bort att leva!!
Eludie sa,
13 maj, 2008 @ 5:32 pm
Ojojoj! Så underbart det låter! Jag blir otroligt varm och glad av att läsa just det här inlägget i din blogg!
Jag tror att vi befinner oss i samma situation? Jag hoppas det. Let´s fill some barnkammare!
Kattmamman (a.k.a Bridz) sa,
14 maj, 2008 @ 3:53 pm
På något sätt kan jag avundsjukt tänka att adoption är ju att kombinera det ultimata “slippa-vara-gravid-listan” med det underbara i att få barn.
Jag vet att det inte är så. Det finns så mycket känslor, sorger och misslyckanden så det går inte att tänka så. Och jag begär inte att någon ens ska försöka!!!! Men om man vill försöka trösta sig själv kan man kanske försöka ibland?
Kramar