Jag har bloggtorka. Jag känner att jag måste ta en lång och välbehövlig paus och bearbeta mina tankar. Jag vet inte om jag kommer tillbaka med den här bloggen. Kanske startar jag en ny blogg med nya infallsvinklar. Just nu vet jag inte. Det kanske bara blir en kort paus. Till hösten börjar adoptionsutredningen och då kanske jag har lite mer att dela med mig av. Nu ska jag njuta av sommaren. Leva livet.

Ha det bra bloggvänner!

Det är som en nöjespark i magen när jag tänker på att jag inom några år kommer ha ett barn. Jag VET att det är så. Adoption. Jag behöver heller inte må dåligt pga ivf eller andra behandlingar. Jag kan leva helt normalt, göra exakt vad sjutton jag vill under. Fast samtidigt så har jag tanken i bakhuvudet. IVF=biologiska barn. Varför är jag så funtad? Barn som barn, eller? Vad spelar det för roll? Har man dessa tankar så djupt rotade? Jag vill inte tänka så. Det skulle vara grymt skönt om jag bara kunde stänga dörren till IVF. Bye bye.

Snart är jag med barn. Så det så!

Snart. Det är så nära. Så oooolidligt nära. Semestern. Halleluja. Dessa fyra veckor under sommaren då allt ska ske. Campa, fiska, festa, klippa gräs, renovera, grilla, festival, bada, sola, bila, cykla, äta glass, hälsa på vänner, släktmiddagar, gå på loppis, gå på auktion, älska, äta, dricka rödvin på sena heta kvällar, spela spel, kubb, slå ihjäl mygg, mysa inne medan regnet öser ner, sova ut, ta allt dag för dag, äta frukost ute, äta mjukglass, vattna blommorna, åka båt, sola i skärgården och allt annat som gör att man toklängtar till sommaren varje år. Än så länge har det inte varit någon sommarvärme att tala om. Jag tror den väntar på att dyka upp tills jag stämplar ut. I sommar behöver jag inte tänka på behandlingar. Det känns så skönt att lägga allt det åt sidan. Jag har inte bestämt om det blir en till ivf eller inte. Jag vet inte om jag tycker det är värt det. Vi får se hur det blir. Kanske kan sommaren hjälpa mina tankar om behandlingar på traven. Det kanske lättar lite under ledigheten.

Det som känns skönt är ju att det i slutändan blir barn. Adoption är så skönt.

Jag har börjat fundera över att göra en ny ivf till hösten. Jag har två ägg i frysen, men läkaren säger att chanserna är större på färskförsök. Orkar jag göra det här en gång till? Är det värt det? Jag vill ju så gärna att det lyckas. Men varje misslyckande skickar mig djupare ner i min barnlöshetsdepression. Törs jag? Orkar jag? Är det värt det? Jag måste nog fundera på det här igen. Läkaren föreslog långtidsodling för att få fram det absoluta krigarägget. Ja, det kan ju vara en bra idé. Då slipper jag massa ruvningar som inte ger resultat.

Jag vill bli gravid nu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Är det så mycket begärt?